Robban

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder.
Vi möttes i ett underland och står på en perrong där allt förändras fast ingenting händer.
Skymningen är tidlöst vacker, jag skriver från en stuga vid en sjö.
Det är lätt att bli blödig och nostalgisk fast man bara bytt miljö.

Vi hade allt och friheten var ännu inte stulen.
Vi hade skogarna i söder drömmarna i väster och samlade vägar under hjulen.
Och vi visste ingenting om verkligheten, vi sökte i det stora efter svar.
Så många ilusioner som har rasat och så långa vägar kvar.

Du vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln, du har vaknat i fel säng och vart kär.
Och framtiden väntar som en farlig gåta, man har bråttom dit sen är man där.
I en stad som får en att bli större än man är, men det är någon här som sätter allt på jorden.
Jag trodde att jag visste, att jag fick gå vart jag ville, men nu skulle jag inte välja de orden.

Jag har ingen lust, jag fastnar framför teven när det skymmer.
Jag följer livet och skyndar mig hem och fylla på, så mycket skåpen rymmer.
Jag pratar med en vän när jag reser, hon sa: Du måste alltid packa lätt.
Så att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett.
Vad ska vi göra med vår tro, vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med vår kärlek som glöder?
Se hur det skymmer, hur färgerna gör opp, där elden falnar men fortfarande glöder.
Vi kan inte färdas bakåt i tiden och det skulle bara va ett steg tillbaka.
Jag hatar min rastlöshet och jag älskar min tjej, det är så mycket som jag glömmer att beaka.

Och det är svårt, att tafsa på den folkhemska skaran.
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner, nån idiot som bara ser sin chans och tar den.
Vem som helst kan avge tomma löften, och göra hål när de lovar och svär.
Det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är.
Du är min vän, stormarna i vår blir våra bröder.
Våra fäder tacklar av nu och världen är vår, där elden falnar men fortfarande glöder.

Och vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder.
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid, där elden falnar, men fortfarande glöder...

Jag tänkte inte ta hela låten, men eftersom den börjar så fint, och slutar så fint och att mitten också är fin, så blev det hela texten tillslut. En av de mest spelade låtarna på min dator nu, tillsammans med Faller, Timglas och Söndermarken. Det är denna låten jag går och nynnar mest på om dagarna på kusten, ja, efter "Alla käkar svamp i Örebro" förståss.

Nu är det sommaren som falnar och glöden släcks på lördag då jag gör min sista dag på Sporthopen, för denna gången i alla fall. Nu är det nästan bara transport kvar. Det känndes som att personalfesten avslutade en väldigt skojig och lärorik sommar på ett väldigt annorlunda jobb.

Personalfesten var även en mycket trevlig avslutning på en grym helg. På fredagen tog jag mitt pick och pack och drog till Karlstad. Strax innan nio så var jag hemma och fick käka lite gott och grillat hos mormor. Resten av kvällen gick åt till att läsa om Örebro, söka CSN-bidrag osv. Dagen efter vaknar jag upp, pigg och glad som alltid. Efter att ha käkat lite god mat drog jag in till stan och mötte upp Gabbe. Wakeboardtävlingar i älven är inte varje dag man ser, så det tittade vi lite på innan vi gick in på Intersport och lite andra ställen... Fick med mig ett par snygga jeans ifrån Carlings innan jag och Gabbe drog till Råtorpsvallen för att titta på fotboll. Råtorp - Villastaden var riktigt grym, speciellt eftersom den gamle storstjärnan Peter Nilsson gjorde comeback igen. Det firade han med att göra två mål och leda Råtorp till segern med 3-0 tillslut.

Efter matchen skjutsade jag Gabbe till Skåre och köpte själv lite grillgrejjer (på ICA)  för att sedan återvända till Råtorpsvallen och grilla med damlaget. Det var inte ens hälften av de 35 tjejerna som ingår i laget som kom, men vi hade trevligt ändå med grillning, lekar och tävlingar. Efter allt detta droppade tjejerna av och tillslut var vi fem kvar som satt och snackade inne på Råtorpsgården. När de sedan drog vidare in till stan så åkte jag ner hit till kusten igen. Klockan när jag åkte var 22:45 och tiden när jag kom fram var 00:45. Då var jag pigg på att börja 9:30 nästa dag :P

Söndagen gick ändå ganska fort eftersom den inte var riktigt som en vanlig dag. Alla längtade till personalfesten och när den väl kom så var först och främst Niklas hur packad som helst och de andra på pass 2 var inte heller speciellt nyktra. Vi gick dit och minglade runt med fördrinken i högsta hugg. Sedan höll Reinert ett väldigt vacker tal ;P När jag torkat tårarna ur ögonen så fick vi en väldigt god middag och vad som var ännu bättre var de fem drinkbiljetterna man fick =) Inga skandaler direkt denna gång. Reinert var lugn och de flesta droppade av runt ett. Då gick många till Kallsup, däribland jag och senare också Reinert! Där höll vi igång tills de stängde klockan två och sedan så chillade vi lite innan jag blev erbjuden skjuts hem av Ann-Sofies mamma och det kunde jag ju inte säga nej till vid det tillfället. När vi nästan är framme vid min kära källare så ser vi någon gå i vägkanten med Swedmountjacka. Jag är inte säker, men jag kan nästan gissa vem som gick hem till Krossekärr i Swedmountjacka mitt i natten efter personalfesten....
Tyvärr saknades vissa personer som tyckte att det var roligare att hänga på någon ö på en helt annan kust och strunta i sina kära arbetskamrater.. Men så kan det vara. Nästa gång kanske han/hon/den väljer rätt ställe att vara på ;P

Imorgon är det onsdag igen =) Trevligt! Men det bästa är ju faktiskt att det är den sista onsdagen och att jag kan sova rätt länge imorgon eftersom jag börjar 12:00. Jag kommer garanterat försova mig ;)

Ha ett bra liv =)
Det var skönt att blogga lite ;P